Inspiration, del XVI – De fyndigt insiktsfulla

26 juli, 2010

I lördags firade jag som tidigare nämt min 30-årsdag. Det var en helt fantastisk fest. Jag är lyckligt lottad som har sådan familj, släkt och vänner.

Ända sedan jag såg ”Mitt liv som hund” har jag haft en slags förkärlek för att alltid försöka se saker i sitt sammanhang för att behålla perspektivet och en ibland (för andra) rätt enerverande  inställning till problem som huvudsakligen går ut på att ”det kunde varit värre”. Så ett ganska givet inslag under festen var att jag fick en påse med, av gästerna formulerade, i-landsproblem. En förträfflig idé som utmynnade i många skratt och mycket eftertanke – en mycket bra kombination.

Överlägsen vinnare var nedanstående bild. Personen som myntade detta har ett extremt vasst intellekt, en ännu skarpare tunga och en fantastisk humor så det förvånade mig egentligen inte ett dugg att det var en av mina absolut närmsta väninnor som fick äran att ”vinna”. Det är varken första eller sista gången hon är så pricksäker.

Några andra fyndiga formuleringar var bland andra:

”Fan va störigt när håret fastnar i läppglansen.”

”Att man måste låta vattnet rinna så länge i kranen för att det ska bli riktigt kallt.”

”Att vänta 10 minuter på t-banan.”

”Att vara sjukt hungrig men inte orka ta sig ut till köket.”

”Åh fan, nu tog batteriet till min iPhone slut. Skit också.”

”Någon har redan registrerat den mailadress jag tänkt ta.”

”Skall toalocket vara uppfällt eller nedfällt?”

”Att fel låt vann Melodifestivalen.”

”Rektangulärt eller kvadratiskt kakel i badrummet.”

”Vem äter spaghettin som korvar ihop sig i pastavattnet?”

Briljant och inspirerande idé av värdparet – rekommenderas varmt.


Inspiration, del XV – Den trettioåriga

23 juli, 2010

Den 14:e juli fyllde jag trettio. Dagen D firades i Madrid i ett euforiskt fotbollsmoln. Imorgon ska det firas med nära och kära. Det kommer bli så fint.

Jag kan inte påstå att jag känt av någon trettioårskris. Iallafall inte än. Däremot så funderar jag såklart. På var jag befinner mig i livet just nu, vad jag gjort de senaste trettio åren, vad jag ska göra de nästkommande, etc.

En återkommande tanke är den att jag – när jag som 20-åring  funderade på mig själv som 30-åring – trodde jag skulle ha kommit ”längre” i livet. Vad menar jag med det egentligen? Jag har nästan svårt att förklara det för mig själv, men jag tror att alla ni som någon gång har funderat kring livet och dess mening vet vad jag menar.

Kontentan av det hela är att jag idag, ca tio år efter min 20-årsdag, känner mig mer tillfreds med att livet alltid kommer att ha sin gilla gång, allt blir inte alltid som jag tänkt mig eller förväntat mig och det finns inga utstakade vägar jag måste följa. Jag ska helt enkelt bara ”go with the flow”, göra det bästa av det jag har, ta chanserna när de dyker upp och ha målsättningen att göra varje dag till en minnesvärd sådan.

Den insikten är den största som slagit mig såhär på mitt 31:a (som sambon så fint uttrycker det) år. Och det tjänar som en stor inspirationskälla just nu.

Ps. Den här boken har jag blivit tipsad om – den står på tur!