Inspiration, del XXXVI – Den bloggande

2 mars, 2011

En bra sak med att ha sportlov (förutom det uppenbara) är att man i lugn och ro kan titta på Nyhetsmorgon och på så sätt få nys om härliga människor.

Den här gången var det Magnaten Stigge – en enligt egen utsago ”spänstig” 79-årig bloggare som bloggar om trevliga saker och då och då publicerar en dagens outfit. Jag bara älskar det – precis så önskar jag att jag också är när jag är 79!

Borde inte alla blogga? Kanske framför allt de som är lite äldre? Jag skulle älska om min pappa bloggade (men jag får ”nöja” mig med att träffa honom IRL då jag och bror sticker till Madrid om några timmar). Mamma (som ännu inte räknas som ”lite äldre” på riktigt) gör det redan – Gott Nog heter bloggen. Bror gör det också – Första Femman är det briljanta namnet på en baskettokig trebarnsfars vardagsbetraktelser.

Ni vet de där böckerna som finns där tanken är att mor- och farföräldrar ska skriva ner tankar och minnen om sina liv till sina barnbarn? Vad härligt det vore om de bloggade istället – vilket arv att få ta del av sina (mor- och far)föräldrars vardagstankar och minnen från svunna tider.

Det är de texterna som är de verkligt viktiga.

 

 


Inspiration, del XXVIII – Den användbare

5 december, 2010

Ända sedan jag såg Apples video för iPad i våras har jag velat hålla den precis som på bilden. Tilläggas bör att det är väldigt sällan jag känner direkta habegär för ”värdsliga ting”. Men så var alltså fallet den gången.

Den därefter följande hypen kring den lilla maskinen har inte heller direkt bidragit till ett minskat intresse, det kan jag erkänna. Hursomhelst, när datum för den svenska releasen närmade sig så kände jag att det verkade mest rimligt i min (ekonomiska) situation att invänta de lägre priser som brukar infinna sig efter att nyhetens behag lagt sig. Så jag la band på mig och suktade vidare.

Men då hade jag inte räknat med den fantastiska människa jag delar lägenhet, vardag, framtidsdrömmar och liv med. Han registrerade mitt förundrade och något hänförda ansiktsuttryck den där vårmorgonen då vi vid frukostbordet ägnade ungefär åtta minuter åt informationsvideon. Han är också den som under ett halvårs tid övertygat både sig själv och mig om att den vore den ultimata manicken för mina (i-lands)behov. Nyss nämnda person var densamme som (till viss del sponsrad av en arbetsplats som tycker att ny teknik är viktigt) i torsdagskväll drog upp en Apple-påse ur väskan, sa ”God jul baby” och lämnade över vårdnaden om den efterlängtade prylen. Gissa om jag blev överraskad och fantastiskt glad?

Så nu har jag klivit in i ännu en värld av smarta appar och fiffiga lösningar. Till favoriterna hör bland annat TED, Penultimate, VLC och Bluefire ReaderBiblioteket blev helt plötsligt högvilt igen, att låna en bok tar ca tre sekunder och jag slipper glömma bort att lämna tillbaka den.

Jag som annars är en förespråkare av tejp (ja, jag vet, det är märkligt) inser nu att med lite kardborrband är användningsområdena nästintill obegränsade, vilket nedanstående video illustrerar.

Har ni några andra oumbärliga tips får ni gärna dela med er.

/iPat


Inspiration, del XXIV – En riktigt bra bok II

3 november, 2010

”När Döden berättar en historia måste du lyssna.” Ja, det måste du. Eller i det här fallet så bör du i alla fall.

Boktjuven (utgiven 2006), skriven av den nu 35-årige Markus Zusak, är en fantastisk bok på många sätt. Inte nog med att du får både skratta och gråta (älskar sådana böcker!), det faktum att berättelsen är ett mästerverk i sig, du får även historien serverad av något så ovanligt som den mörkaste av alla berättare – Döden.

”Tyskland 1939. Landet håller andan. Döden har aldrig haft mer att göra, och det är bara början. Nioåriga Liesel Memingers bor hos en fosterfamilj. Hennes föräldrar har tagits till ett koncentrationsläger och hennes lillebror är död. Liesel är en boktjuv – hon stjäl från nazisternas bokbål, från borgmästarens bibliotek, varhelst böcker finns att finna. Hon delar böckerna med sina grannar när de sitter i skyddsrummen under bombningarna och med den judiske man som gömmer sig i familjens källare. Detta är Liesels berättelse. Och berättelsen om dem som bodde på Himmel Straße när bomberna föll.”

Markus Zusak har sagt att han skulle vilja skriva någons favoritbok. Mission completed, säger jag.

Vidare säger jag precis som SVD:s David Anthin: ”Köp den, låna den eller stjäl den, men framförallt – LÄS DEN!”


Inspiration, del XXIII – De tummade

2 november, 2010

Två bra tidningar som jag gillar helt enkelt. Att i en stressig vardag få sätta mig i lugn och ro med en tidning med lite innehåll (som räcker längre än en kvart – även fast det ofta är en fin kvart) är för mig en ynnest.

Språktidningen har jag ju nämnt i tidigare inlägg (jag när fortfarande någon slags fånig förhoppning om att någon gång få tid över att formulera ihop något klokt om något lingvistiskt dilemma och skicka det till dem) och YourLife är ett nytillskott i tidningshyllan som träffar mitt i prick.

Efter en dag som bestått av ungefär åtta timmars sjösjuka på X2000 ska det nu bli skönt att lägga mig på schäslongen och läsa en bra artikel eller två.


Inspiration, del XV – Den trettioåriga

23 juli, 2010

Den 14:e juli fyllde jag trettio. Dagen D firades i Madrid i ett euforiskt fotbollsmoln. Imorgon ska det firas med nära och kära. Det kommer bli så fint.

Jag kan inte påstå att jag känt av någon trettioårskris. Iallafall inte än. Däremot så funderar jag såklart. På var jag befinner mig i livet just nu, vad jag gjort de senaste trettio åren, vad jag ska göra de nästkommande, etc.

En återkommande tanke är den att jag – när jag som 20-åring  funderade på mig själv som 30-åring – trodde jag skulle ha kommit ”längre” i livet. Vad menar jag med det egentligen? Jag har nästan svårt att förklara det för mig själv, men jag tror att alla ni som någon gång har funderat kring livet och dess mening vet vad jag menar.

Kontentan av det hela är att jag idag, ca tio år efter min 20-årsdag, känner mig mer tillfreds med att livet alltid kommer att ha sin gilla gång, allt blir inte alltid som jag tänkt mig eller förväntat mig och det finns inga utstakade vägar jag måste följa. Jag ska helt enkelt bara ”go with the flow”, göra det bästa av det jag har, ta chanserna när de dyker upp och ha målsättningen att göra varje dag till en minnesvärd sådan.

Den insikten är den största som slagit mig såhär på mitt 31:a (som sambon så fint uttrycker det) år. Och det tjänar som en stor inspirationskälla just nu.

Ps. Den här boken har jag blivit tipsad om – den står på tur!


Inspiration, del IX – En riktigt bra bok I

16 maj, 2010

Jag hoppas att ni alla har haft nöjet att läsa ”Tisdagarna med Morrie” av Mitch Albom. Om inte så är det bara att gratulera till de fina timmarna av läsning ni har framför er.

Anledningen till att jag känner att jag återigen måste slå ett slag för de här cirka hundra träffsäkra sidorna är för att jag under den här terminen har läst den med mina elever på kursen Spanska steg 5.

Vi har inlett våra veckor med boksamtal på tisdagar (passande nog) och varenda tillfälle har utmynnat i fantastiska diskussioner om livet och döden och allt där emellan. På spanska! Det är inte den enklaste uppgiften att få 20 gymnasieungdomar att prata ivrigt och engagerat på sitt (för de allra flesta) tredje språk men med den här bokens hjälp har detta varit möjligt under många veckors tid.

Tack vare ”Tisdagarna med Morrie” (eller ”Martes con mi viejo profesor” som den heter på spanska) har eleverna inte bara utvecklat sin spanska utan även (enligt deras egen utsago) sitt sätt att ”tänka kring livets frågor” (även om den enligt en del av dem stundtals tenderar till att bli lite väl ”amerikansk” i sitt uttryck) . Det är stora ord från tonåringar. Men jag är böjd att hålla med dem – även jag lärde mig mycket, såväl språkligt som tankemässigt.

Jag har nog läst om Mitch och Morries tisdagsträffar fler gånger än vad som rent generellt kanske skulle anses vara hälsosamt, men varje gång jag läser den hittar jag ny inspiration. Under den här långa vintern var det extra välkommet att få avhandla den på nytt i sällskap med mina eminenta compañeros i klassen. För det är jag mycket tacksam.


Inspiration, del VII – Den engagerade

8 maj, 2010

Läste nyss en artikel i Fokus signerad Katarina Wennstam och blev påmind om hennes gränslösa engagemang för kvinnors utsatthet i samhället. Hon skriver om att det är viktigt att Ge våldet dess rätta namn och jag kan bara ta av mig hatten för hennes pricksäkerhet och hålla med.

Personer som Katarina behövs. Även fast jag stundtals mådde fysiskt illa, var tvungen att lägga ifrån mig boken emellanåt och kände ett smygande raseri när jag läste Smuts är det fortfarande nödvändigt att fortsätta diskussionen. Den får aldrig tystna för att vi inte längre orkar bry oss, känner oss uppgivna eller är själsligt trötta på medias rapportering om den ondska och det lidande som finns runtom oss.

Själv är jag moraltanternas moraltant i frågan – vilket jag på något konstigt vis är stolt över. Det vill säga – jag är stolt över att jag fortfarande har förmågan att uppröras och bli förbannad, att jag svär och spottar över vissa människors handlanden, att jag orkar engagera mig i diskussionen, att jag inte bara skakar på huvudet och byter kanal.

Detta ”moraltanteri” går stundtals ut över alla fantastiska män i min närhet som egentligen har nog med sina egna tvivelaktiga tankar kring sitt eget släkte. Dessa män som jag älskar högst av allt – min själsfrände, min pappa och min bror. De känner sig med all säkerhet ofta utsatta i sammanhanget när diskussionen uppstår, vilket jag har full förståelse för. Jag har en tendens att bli rätt hetsig i min argumentation…

Likväl måste diskussionen fortgå. Så länge vi bryr oss.