Inspiration, del XXXIII – Den IKT-surfande

20 februari, 2011

Här kommer ett rätt nördigt inlägg.

Ibland undrar vänner, familj, sambo och kollegor om jag på allvar sitter och surfar IKT på söndagkvällar. Jag får väl krypa till korset och erkänna att ja, så är fallet. Att försöka integrera informations- och kommunikationsteknik i undervisningen är ett av mina stora intressen. Ni förstår ju nördnivån.

Ikväll kom jag över den här fantastiska låten av Kevin Honeycutt om varför det är så viktigt att vi lärare hela tiden försöker förbättra och anpassa våra strategier för att få våra elever att känna verklighetsanknytning i skolan. Huvudet på spiken.

Här finns texten också. Briljant. Love it.

Annonser

Inspiration, del XXXII – Den tjejlyssnande

28 januari, 2011

Ovanstående låt kan vara förra årets mest tjejlyssnade av undertecknad.

Den påminner mig om Skärholmen. Om Bredäng. Jag tänker på basket (JKS och Solna), på mitt fina 90-tal, på r&b och hip hop, på för stora kläder, på snygga sneakers som tvättades med tandborste, på vänskap och kärlek, på sena nätter på Ängen och Mälarhöjdsbadet och på alla de som inte längre finns ibland oss.

Jag är inte ett dugg religiös men får ändå goose bumps av Aleks’ rader (3,23):

”Gud räknar mina andetag bara du vet hur mycket tid vi har kvar

På denna plats plats därför jag ax ax

Dags att ta sats mot målet jag satsar

Finns ingen rast på linjen, därför folk puff puff hela tiden

De e wake’n’bake hela dan till gonattisch

Inge para inge jobb men ändå brorsan haffish till munchie”

Rappakalja? Obegripligt? Näe, ren och skär (ort)poesi – ”som  känns i varje hjärtklapp (klapp, klapp)”.

Som min så insiktsfulla bästa vän påpekade – ”Den där låten måste man ha vuxit upp i orten för att förstå.”  Det kan nog vara så att hon har rätt (det brukar hon ha).

Tack hela Highwon för en av förra årets bästa låtar.


Inspiration, del XXVIII – Den användbare

5 december, 2010

Ända sedan jag såg Apples video för iPad i våras har jag velat hålla den precis som på bilden. Tilläggas bör att det är väldigt sällan jag känner direkta habegär för ”värdsliga ting”. Men så var alltså fallet den gången.

Den därefter följande hypen kring den lilla maskinen har inte heller direkt bidragit till ett minskat intresse, det kan jag erkänna. Hursomhelst, när datum för den svenska releasen närmade sig så kände jag att det verkade mest rimligt i min (ekonomiska) situation att invänta de lägre priser som brukar infinna sig efter att nyhetens behag lagt sig. Så jag la band på mig och suktade vidare.

Men då hade jag inte räknat med den fantastiska människa jag delar lägenhet, vardag, framtidsdrömmar och liv med. Han registrerade mitt förundrade och något hänförda ansiktsuttryck den där vårmorgonen då vi vid frukostbordet ägnade ungefär åtta minuter åt informationsvideon. Han är också den som under ett halvårs tid övertygat både sig själv och mig om att den vore den ultimata manicken för mina (i-lands)behov. Nyss nämnda person var densamme som (till viss del sponsrad av en arbetsplats som tycker att ny teknik är viktigt) i torsdagskväll drog upp en Apple-påse ur väskan, sa ”God jul baby” och lämnade över vårdnaden om den efterlängtade prylen. Gissa om jag blev överraskad och fantastiskt glad?

Så nu har jag klivit in i ännu en värld av smarta appar och fiffiga lösningar. Till favoriterna hör bland annat TED, Penultimate, VLC och Bluefire ReaderBiblioteket blev helt plötsligt högvilt igen, att låna en bok tar ca tre sekunder och jag slipper glömma bort att lämna tillbaka den.

Jag som annars är en förespråkare av tejp (ja, jag vet, det är märkligt) inser nu att med lite kardborrband är användningsområdena nästintill obegränsade, vilket nedanstående video illustrerar.

Har ni några andra oumbärliga tips får ni gärna dela med er.

/iPat


Inspiration, del XVII – De dansanta

7 augusti, 2010

Jag vet. Det är kanske inte det kreddigaste man kan ägna sina tisdagkvällar åt. Men jag kan inte hjälpa det – det finns nästan alltid någon/några i varje program som berör mig.

Titta bara på nedanstående video. Vad ska man säga? Förstå om man ens var i närheten av av att kunna uttrycka en känsla, ett tillstånd, en tanke eller en hel berättelse i en enda rutin under en och en halv minut. Helt fantastiskt faktiskt, det som Robert Roldan och Allison Holker gör med Travis Walls koreografi till Coldplays ”Fix You”.

Blir sjukt sugen på att gå en danskurs till hösten!


Inspiration, del XIV – Den genomtänkta

14 juni, 2010

Jag gillar verkligen Robyn. Har alltid gjort egentligen. Ja, till och med barnramselåtarna från 1995-1996. Men det sa jag aldrig högt. Det var lite ajabaja att gilla Robyn så pass mycket på den tiden – hon ingick ju ändå på något vis i bekantskapskretsen i något eller några led nedåt. Och ni vet ju hur det är att vara svensk, man kan ju inte visa sin uppskattning sådär hur som helst.

Hursomhelst. Det här är inget inlägg där jag tänker avhandla alla hennes plattor eller låtar – det bara slog mig idag när jag läste en intervju med henne i DN (av Georg Cederskog, tack för det!) att jag faktiskt gillar allt med henne. Dels musiken då, vilket många med mig också gör. Men jag gillar särskilt att hon är så genomtänkt i vad hon säger:

”För att känna sig älskad och sedd, behövd och förstådd, är den absolut starkaste drivkraften bakom alla människors liv. Och det mest klassiska sättet att beskriva den drivkraften genom popmusik är att tala om olycklig kärlek.”

Det är så enkelt. Och så rätt. Pretentiöst? Nej, det tycker jag inte.

”Men jag tror inte heller att det alltid är bra: Att kunna bejaka sin kvinnlighet utan att känna sig som ett offer är också något viktigt, som jag kanske har lättare för nu. Men med någon som Rihanna och alla unga tjejer som är i sådana situationer så är det så många variabler som folk aldrig får reda på.”

Hon har rätt. Det är definitivt viktigt. Och alla människor består av många variabler.

Det är inga direkt nya visdomsord hon kommer med, det är sant. Men de är icke desto mindre viktiga för det.

Georg Cederskog nämner Robyns framträdande under Nobel Peace Prize-galan i Oslo 2008 och menar att ”pratdelen” (ni vet)  i Be Mine! är: ”…en uppvisning hisnande nära pekoral och just därför så djärv, så effektiv.” (3,08 in i klippet nedan.)

Jag kan inte annat än hålla med. För övrigt är det ju en fantastisk låt.