Inspiration, del XXXIV – Den broderlige

22 februari, 2011

Onsdag 2 mars – söndag 6 mars. Då åker jag och bror till Madrid och hälsar på pappa en sväng.

Det var 13 år sen vi var där tillsammans. Det var nog över huvud taget rätt länge sen vi hängde bara vi två, ens i bara några timmar. Och nu ska jag alltså få tillbringa i runda slängar fyra dygn i hans eminenta sällskap – känns extremt lyxigt!

Ska bli supermysigt att bara få prata ikapp oss och skratta åt sånt bara vi skrattar åt. Att få prata basket, barn, träning och jobb. Att få ordentliga uppdateringar om känslor, tankar och framtidsplaner. Att få bli inspirerad, helt enkelt. Han är bra på sånt, min bror.

Vädergudarna verkar för övrigt vara med oss, vilket vi i så fall bugar och bockar för.

 


Inspiration, del XXXII – Den tjejlyssnande

28 januari, 2011

Ovanstående låt kan vara förra årets mest tjejlyssnade av undertecknad.

Den påminner mig om Skärholmen. Om Bredäng. Jag tänker på basket (JKS och Solna), på mitt fina 90-tal, på r&b och hip hop, på för stora kläder, på snygga sneakers som tvättades med tandborste, på vänskap och kärlek, på sena nätter på Ängen och Mälarhöjdsbadet och på alla de som inte längre finns ibland oss.

Jag är inte ett dugg religiös men får ändå goose bumps av Aleks’ rader (3,23):

”Gud räknar mina andetag bara du vet hur mycket tid vi har kvar

På denna plats plats därför jag ax ax

Dags att ta sats mot målet jag satsar

Finns ingen rast på linjen, därför folk puff puff hela tiden

De e wake’n’bake hela dan till gonattisch

Inge para inge jobb men ändå brorsan haffish till munchie”

Rappakalja? Obegripligt? Näe, ren och skär (ort)poesi – ”som  känns i varje hjärtklapp (klapp, klapp)”.

Som min så insiktsfulla bästa vän påpekade – ”Den där låten måste man ha vuxit upp i orten för att förstå.”  Det kan nog vara så att hon har rätt (det brukar hon ha).

Tack hela Highwon för en av förra årets bästa låtar.


Inspiration, del XXX – De teknologiska

17 januari, 2011

Förra veckan besökte jag (och ca 30 000 andra) BETT-mässan (British Educational Training and Technology) i London och fick möjlighet att via Apple närvara på givande och intressanta föreläsningar och seminarier samt ett väldigt inspirerande studiebesök på Bowes Primary School. Tanken med resan var att vidga vyerna kring IKT i undervisningen, ett av mina största intressen (ja, vi har ju redan konstaterat att jag är en nörd) så ni kan ju förstå hur ögonen lyste i dagarna tre.

Nu ligger alla mina elever risigt till (några av er läser ju den här bloggen, ni kan förbereda er på en termin full av IKT-relaterade uppgifter av varierande kvalitet, så går det när man är guinea pig).

Väl hemkommen nu fortsätter jag och Daniel operation ”Patricias hemsida” med allt vad det innebär i form av letande, planerande, strukturerande, länkinsamlande, författande och plåtande. Riktigt roligt att göra detta tillsammans. Vad sidan ska handla om? Den kommer att fungera som en studiehjälp i form av en länksamling för mina engelsk- och spanskelever och vara ett utrymme för att kunna boka mig för IKT-föreläsningar. Att bara jobba heltid är för fegisar, haha.

Det som fastnade på min näthinna från min vecka i London lyckades jag tack och lov dokumentera (med en ganska risig kamera dock, men håll till godo). På Bowes Primary School har eleverna tillgång till både MacBooks, iPods och iPads och dessa används som en naturlig del i undervisningen av 9-åringar – det värmer ett teknologiskt men framför allt pedagogiskt hjärta.


Inspiration, del XXIX – De små sakerna

12 december, 2010

Imorse vaknade vi alla upp till ett annorlunda Sverige. Ett Sverige som inte längre anses vara en fristad dit ingen terror når. Julhandel och konsert lockade helt plötsligt inte längre och vi stannade hemma idag.

Nyhetsrapporteringen har gått varm här hemma hela dagen. Dock ett antal timmar för sent – de flesta uppgifter fanns på Flashback redan igårkväll, vilket även den twittrande Carl Bildt tog fasta på. Reinfeldt behagade ta till orda ungefär 18 timmar efter dådet (morgontrött, månne?). De äldre som intervjuas på nyheterna säger att de aldrig kunnat föreställa sig att något liknande skulle kunna hända i Stockholm. Dessvärre kan jag inte hålla med dem. Jag är bestört och orolig men inte förvånad. Det känns som att det var en tidsfråga.

Men istället för att grotta ned mig i oroliga tankar kring morgondagens tunnelbaneresa i rusningstrafik vill jag ägna kvällen åt lite gladare aktiviteter. Jag har just tittat igenom lite bilder som alltid får mig att le för att de påminner mig om att livet är rätt fint ändå.

 

Som den här – på en strand utmed Highway 1 i Kalifornien. Den här bilden illustrerar ordet ro för mig. Jag minns att just vid den här tidpunkten kändes resten av världen rätt avlägsen.

 

 

 

Eller den här – nygrillad majs i Big Sur, Kalifornien. (Ni som känner mig vet att jag har en viss fäbless för majs i alla dess former.)

 

 

 

 

En bild som alltid får mig att le – denna korvhatt som provades ut på Peggy Sue’s mitt i Mojaveöknen mellan Los Angeles och Las Vegas återfinns numera i svåger Joéls ägo.

 

 

 

 

 

 

I skymningen på en parkering längs Highway 1, vi går ut för att ”fånga ljuset” med D:s gamla Canon 5D Mark II. Resultatet blev kort och gott en illustration av känslan lycka.

 

 

 

Och så den sista för den här gången – en nästintill perfekt hjulning på 48:e våningen på Caesars Palace i Las Vegas. (I 39 graders feber, måste den något ringrostiga gymnasten få tillägga.)

 

Hoppas ni också har metoder för att pigga upp er när det både bokstavligen och bildligt talat är mörkt och kallt. Ta hand om er själva och varandra och kom ihåg livets små glädjeämnen.


Inspiration, del XXVIII – Den användbare

5 december, 2010

Ända sedan jag såg Apples video för iPad i våras har jag velat hålla den precis som på bilden. Tilläggas bör att det är väldigt sällan jag känner direkta habegär för ”värdsliga ting”. Men så var alltså fallet den gången.

Den därefter följande hypen kring den lilla maskinen har inte heller direkt bidragit till ett minskat intresse, det kan jag erkänna. Hursomhelst, när datum för den svenska releasen närmade sig så kände jag att det verkade mest rimligt i min (ekonomiska) situation att invänta de lägre priser som brukar infinna sig efter att nyhetens behag lagt sig. Så jag la band på mig och suktade vidare.

Men då hade jag inte räknat med den fantastiska människa jag delar lägenhet, vardag, framtidsdrömmar och liv med. Han registrerade mitt förundrade och något hänförda ansiktsuttryck den där vårmorgonen då vi vid frukostbordet ägnade ungefär åtta minuter åt informationsvideon. Han är också den som under ett halvårs tid övertygat både sig själv och mig om att den vore den ultimata manicken för mina (i-lands)behov. Nyss nämnda person var densamme som (till viss del sponsrad av en arbetsplats som tycker att ny teknik är viktigt) i torsdagskväll drog upp en Apple-påse ur väskan, sa ”God jul baby” och lämnade över vårdnaden om den efterlängtade prylen. Gissa om jag blev överraskad och fantastiskt glad?

Så nu har jag klivit in i ännu en värld av smarta appar och fiffiga lösningar. Till favoriterna hör bland annat TED, Penultimate, VLC och Bluefire ReaderBiblioteket blev helt plötsligt högvilt igen, att låna en bok tar ca tre sekunder och jag slipper glömma bort att lämna tillbaka den.

Jag som annars är en förespråkare av tejp (ja, jag vet, det är märkligt) inser nu att med lite kardborrband är användningsområdena nästintill obegränsade, vilket nedanstående video illustrerar.

Har ni några andra oumbärliga tips får ni gärna dela med er.

/iPat


Inspiration, del XXVII – Den morgonpigge

29 november, 2010

Förra veckan var jag med om ett trevligt inslag på den annars centrifugliknande tunnelbanefärden i tidig morgontimme.

Jag och käre Daniel sitter och försöker vakna till liv genom att ha en liten genomgång av dagen. Detta samtidigt som vi koncentrerar oss på att följsamt gunga med i (det gamla) tågets krängningar och ryck. De kör naturligtvis de gamla bullriga och skakiga tågen oftare när det blir lite kallare – spåren blir ju hala förstår ni och då fungerar inte riktigt de nya tågen som de ska.

Hursomhelst. I Liljeholmen kliver det på en man med sina två döttrar (utgår jag ifrån att det var), den ena (1-2 år) i barnvagnen och den andra (6-7 år) till fots. Här börjar det fina.

Vi sitter, halvt illamående av det gungande tåget, och försöker föra någon slags vettig konversation över gnisslande och raspande hjul mot räls. Men blir totalt brädade av deras dialog som inleds med dotterns ord:

– Pappa? Vad står det här? (Hon läser på varningsskylten ovanför dörrarna.)

Och sedan ljudar hon snyggt: – T-U-N-N-E-L-B-A-N-A. Tunn-el-ba-na. Tunnelbana!

– Vad duktig du är. Vad står det mer? (Dottern löser resten av chiffret. Pappan berömmer entusiastiskt.)

Redan nu har mitt språklärarhjärta, som ni säkert förstår, blivit lite varmare. Men det bästa återstår.

– Pappa, min fröken säger att jag är bra på att stava. Men hon sa att det finns något som heter stavelse? Vad är det?

Pappan slänger sig, beundransvärt nog, utan en sekunds tvekan in i en förklaring av hur man bildar stavelser.

– Jo, en stavelse berättar av hur många delar ett ord består av. Lyssna! STA-VEL-SE. (Tydlig och rytmisk röst illustrerar detta. Dotter ser inte helt övertygad ut. Han fortsätter då:) – Olika ord har olika många stavelser. Lyssna på tun-nel-ba-na, där har du fyra stavelser, hör du det? I varje stavelse måste det ingå en vokal, annars är det ingen stavelse…

Undertecknad smälter ju såklart och plötsligt känns inte tisdagsmorgonen lika grå längre. Jag tar av mig hatten för alla föräldrar som både KAN och ORKAR förklara sånt här i på morgonkvisten i Stockholms rusningstrafik.


Inspiration, del XXVI – De helgfirande

14 november, 2010

Perfekta helger – de finns faktiskt! Den här helgen var en sådan.

Att ha möjlighet att packa en bag med två ombyten och bege sig till Arlanda en fredageftermiddag för en helgtripp till Köpenhamn och Malmö är fint. Att både ha tid, ork, lust och råd att kunna åka ifrån vardagen är oftast en riktig inspirationsinjektion. Jag är glad över att vi kan det.

Den här helgen blev av tack vare en mycket genomtänkt 30-årspresent som, väldigt kort sagt, bestod av musik och mat. De
två M:en jag gillar allra mest. (Utöver staden som omnämns nedan och mamma såklart!)

Lägg till det härliga gårdshuset, kärlek, fina samtal, att få somna in till knastrandet av braskaminen, Möllans Ost, solsken, födelsedagsmiddag, två kära vänners förloving (!), Wii-bowling, promenad och egenpressad granatäppeljuice så förstår ni kanske vilken klockren helg det varit.

Musiken bestod av drömpopbandet Beach HouseVega i  Köpenhamn på fredagkvällen (magi)  och maten bestod av (even better than) hotellfrukost på  hemmaplan plus findukad  lax/risottolunch strösslad med kärlek och saffran. Mat-temat fortskred sedan med  födelsedagsmiddag bestående av fiskgryta, champagnesorbet och pepparkakscheesecake. Vad  säger man? Tack, tror  jag passar allra bäst.

Nu är jag redo för en vecka av filmdiskussioner, romanval, genomgångar av litterära analyser och läsjournaler, close readings, rättning av film reviews och spanska uppsatser, grammatikförklaringar, synonymanalyser, YouTube-klipp och samarbetövningar. Bring it on!