Inspiration, del XVIII – Den ifrågasättande

17 augusti, 2010

Lena Sundström – det är en viktig röst i samhällsdebatten. Hon kanske inte har ”rätt” (om man nu kan ha det) i alla sina åsikter men hon VÅGAR. Vågar ta debatten. Vågar synliggöra problem. Vågar ställa de obekväma frågorna.

Detta gör hon i ett Sverige där allt fler av de som anses vara ”de intellektuella” småler och viftar lite avvärjande åt ”Sverigedemokraternas upptåg”. Som att det inte ska tas på allvar. Som att det är något som inte förtjänar uppmärksamhet. Som att det i en framtid inte skulle kunna få förödande konsekvenser. I tider som dessa är det extremt viktigt med personer som Lena.

Har precis sett Lenas dokumentär ”De kallas rasister” och jag kan inte hjälpa det, men jag ställer mig faktiskt frågan ifall verkligen ALLA (nåja, många) ska få lägga sin värdefulla röst i kommun-, landstings- och riksdagsvalet utan några som helst krav på motprestation. Med all den dumhet och inskränkthet som framkom under den gångna timmen framför TV:n undrar jag om det i en framtid kommer bli nödvändigt att införa något slags ”röstkörkort” eller någon slags utbildning där alla har skyldighet att informera sig om vad de olika partierna står för. Odemokratiskt på många vis – jo jag vet. Men NÅGOT borde göras.

Jag är orolig inför valet. Ska SD få vara med och styra Sverige? Ska de verkligen få hållas? Att man satt på sig en snygg kostym och slipat argumenten med statistik får i alla fall inte mig att glömma att det är samma typ av personer som gick på gatan utrustade med ”Bevara Sverige Svenskt”-banderoller och brölade rasistiska slagord för inte alltför länge sen.

Så länge kan ni gå in på den här sidan och slipa era argument när ni vill bemöta SD med saklighet.