Inspiration, del XXXIV – Den broderlige

22 februari, 2011

Onsdag 2 mars – söndag 6 mars. Då åker jag och bror till Madrid och hälsar på pappa en sväng.

Det var 13 år sen vi var där tillsammans. Det var nog över huvud taget rätt länge sen vi hängde bara vi två, ens i bara några timmar. Och nu ska jag alltså få tillbringa i runda slängar fyra dygn i hans eminenta sällskap – känns extremt lyxigt!

Ska bli supermysigt att bara få prata ikapp oss och skratta åt sånt bara vi skrattar åt. Att få prata basket, barn, träning och jobb. Att få ordentliga uppdateringar om känslor, tankar och framtidsplaner. Att få bli inspirerad, helt enkelt. Han är bra på sånt, min bror.

Vädergudarna verkar för övrigt vara med oss, vilket vi i så fall bugar och bockar för.

 

Annonser

Inspiration, del XV – Den trettioåriga

23 juli, 2010

Den 14:e juli fyllde jag trettio. Dagen D firades i Madrid i ett euforiskt fotbollsmoln. Imorgon ska det firas med nära och kära. Det kommer bli så fint.

Jag kan inte påstå att jag känt av någon trettioårskris. Iallafall inte än. Däremot så funderar jag såklart. På var jag befinner mig i livet just nu, vad jag gjort de senaste trettio åren, vad jag ska göra de nästkommande, etc.

En återkommande tanke är den att jag – när jag som 20-åring  funderade på mig själv som 30-åring – trodde jag skulle ha kommit ”längre” i livet. Vad menar jag med det egentligen? Jag har nästan svårt att förklara det för mig själv, men jag tror att alla ni som någon gång har funderat kring livet och dess mening vet vad jag menar.

Kontentan av det hela är att jag idag, ca tio år efter min 20-årsdag, känner mig mer tillfreds med att livet alltid kommer att ha sin gilla gång, allt blir inte alltid som jag tänkt mig eller förväntat mig och det finns inga utstakade vägar jag måste följa. Jag ska helt enkelt bara ”go with the flow”, göra det bästa av det jag har, ta chanserna när de dyker upp och ha målsättningen att göra varje dag till en minnesvärd sådan.

Den insikten är den största som slagit mig såhär på mitt 31:a (som sambon så fint uttrycker det) år. Och det tjänar som en stor inspirationskälla just nu.

Ps. Den här boken har jag blivit tipsad om – den står på tur!


Inspiration, del XIII – Den motiverande

10 juni, 2010

Dessa rader skrev min Abuela till mig efter att hon mottagit mitt första (något knackiga) brev på spanska adresserat till henne i Madrid.

Fritt översatt står det: ”Hej kära lilla barnbarn! Det gladde mig något oerhört att få nyheter från dig. Tack för att du har lärt dig mitt språk så att vi kan kommunicera. Det känns som att i och med detta har en dröm uppfyllts och det gör mig väldigt glad. Främst av allt vill jag gratulera dig till att du blivit antagen till Universitetet.”

I ungefär 20 år hade vi kommunicerat via att hon frågat mig ja/nej-frågor på spanska. Det var stort i hennes värld att det damp ner ett brev på hennes språk från hennes barnbarn. Lika stort är det för mig idag att läsa hennes gamla brev samtidigt som jag föreställer mig henne skrivandes (med versaler för att inget ska gå mig förbi) i sin gamla fåtölj på Avenida de la Albufera i Madrid.

Jag hann aldrig tacka henne ordentligt för detta oerhörda inspirationsbrev. Men vi hann tack och lov med att prata ganska mycket spanska de sista åren.

Som spansklärare är det här brevet det närmaste jag kommer religion när det handlar om att känna motivation inför att fortsätta utveckla mitt spanska uttryck. Jag önskar att alla som lär sig ett nytt språk någon gång kommer över en liknande inspirationskälla.

Gracias por todo María Carretero Panades (19170912-20090121) y descanse en paz.