Inspiration, del XIV – Den genomtänkta

14 juni, 2010

Jag gillar verkligen Robyn. Har alltid gjort egentligen. Ja, till och med barnramselåtarna från 1995-1996. Men det sa jag aldrig högt. Det var lite ajabaja att gilla Robyn så pass mycket på den tiden – hon ingick ju ändå på något vis i bekantskapskretsen i något eller några led nedåt. Och ni vet ju hur det är att vara svensk, man kan ju inte visa sin uppskattning sådär hur som helst.

Hursomhelst. Det här är inget inlägg där jag tänker avhandla alla hennes plattor eller låtar – det bara slog mig idag när jag läste en intervju med henne i DN (av Georg Cederskog, tack för det!) att jag faktiskt gillar allt med henne. Dels musiken då, vilket många med mig också gör. Men jag gillar särskilt att hon är så genomtänkt i vad hon säger:

”För att känna sig älskad och sedd, behövd och förstådd, är den absolut starkaste drivkraften bakom alla människors liv. Och det mest klassiska sättet att beskriva den drivkraften genom popmusik är att tala om olycklig kärlek.”

Det är så enkelt. Och så rätt. Pretentiöst? Nej, det tycker jag inte.

”Men jag tror inte heller att det alltid är bra: Att kunna bejaka sin kvinnlighet utan att känna sig som ett offer är också något viktigt, som jag kanske har lättare för nu. Men med någon som Rihanna och alla unga tjejer som är i sådana situationer så är det så många variabler som folk aldrig får reda på.”

Hon har rätt. Det är definitivt viktigt. Och alla människor består av många variabler.

Det är inga direkt nya visdomsord hon kommer med, det är sant. Men de är icke desto mindre viktiga för det.

Georg Cederskog nämner Robyns framträdande under Nobel Peace Prize-galan i Oslo 2008 och menar att ”pratdelen” (ni vet)  i Be Mine! är: ”…en uppvisning hisnande nära pekoral och just därför så djärv, så effektiv.” (3,08 in i klippet nedan.)

Jag kan inte annat än hålla med. För övrigt är det ju en fantastisk låt.


Annonser