Inspiration, del XXXII – Den tjejlyssnande

28 januari, 2011

Ovanstående låt kan vara förra årets mest tjejlyssnade av undertecknad.

Den påminner mig om Skärholmen. Om Bredäng. Jag tänker på basket (JKS och Solna), på mitt fina 90-tal, på r&b och hip hop, på för stora kläder, på snygga sneakers som tvättades med tandborste, på vänskap och kärlek, på sena nätter på Ängen och Mälarhöjdsbadet och på alla de som inte längre finns ibland oss.

Jag är inte ett dugg religiös men får ändå goose bumps av Aleks’ rader (3,23):

”Gud räknar mina andetag bara du vet hur mycket tid vi har kvar

På denna plats plats därför jag ax ax

Dags att ta sats mot målet jag satsar

Finns ingen rast på linjen, därför folk puff puff hela tiden

De e wake’n’bake hela dan till gonattisch

Inge para inge jobb men ändå brorsan haffish till munchie”

Rappakalja? Obegripligt? Näe, ren och skär (ort)poesi – ”som  känns i varje hjärtklapp (klapp, klapp)”.

Som min så insiktsfulla bästa vän påpekade – ”Den där låten måste man ha vuxit upp i orten för att förstå.”  Det kan nog vara så att hon har rätt (det brukar hon ha).

Tack hela Highwon för en av förra årets bästa låtar.

Annonser

Inspiration, del VIII – Den viktige

11 maj, 2010

Bilden ovan föreställer Anders Petersson, ordförande i JKS Basket. I Bredäng med omnejd är han en legend. Förra året tilldelades han av Stiftelsen Konung Gustaf V:s 90-årsfond ett välförtjänt stipendium för sina insatser. En utmärkelse som anses vara den främsta som ideella ungdomsledare i Sverige kan få. Helt rättvist.

Denne man är nämligen en av de viktigaste personerna i Sverige när man talar om vilka insatser som har gjorts och fortfarande görs för ungdomar. När ungdomsgårdarna stängdes ner en efter en såg Anders till att (ibland rent fysiskt) ta tag i de som riskerade att hamna snett på grund av att de inte hade någonstans att vara eller något vettigt att göra. Vi är många som vuxit upp i Skärholmstrakten och spelat basket i JKS som har Anders att tacka för mycket.

Anders har vigt sitt liv åt att få kids att inse att det är roligare att spela och coacha basket än att hänga i centrum och hamna i trubbel. Han såg till att ”Hallen” alltid var öppen, att alla alltid hade någonstans att vara och att alla kände sig välkomna. Han lärde oss vikten av eget ansvar, att arbeta i grupp, att ta hänsyn till andra och framför allt – att hålla ihop. Det finns ingen basketklubb i Sverige där medlemmarna kände/känner samma starka band sinsemellan.

Som jag förstår det fyller Anders 65 år nästa år. Han kommer aldrig pensionera sig. Eldsjälar kan inte det. Det är jag glad för.

Tack Anders.