Inspiration, del XIII – Den motiverande

10 juni, 2010

Dessa rader skrev min Abuela till mig efter att hon mottagit mitt första (något knackiga) brev på spanska adresserat till henne i Madrid.

Fritt översatt står det: ”Hej kära lilla barnbarn! Det gladde mig något oerhört att få nyheter från dig. Tack för att du har lärt dig mitt språk så att vi kan kommunicera. Det känns som att i och med detta har en dröm uppfyllts och det gör mig väldigt glad. Främst av allt vill jag gratulera dig till att du blivit antagen till Universitetet.”

I ungefär 20 år hade vi kommunicerat via att hon frågat mig ja/nej-frågor på spanska. Det var stort i hennes värld att det damp ner ett brev på hennes språk från hennes barnbarn. Lika stort är det för mig idag att läsa hennes gamla brev samtidigt som jag föreställer mig henne skrivandes (med versaler för att inget ska gå mig förbi) i sin gamla fåtölj på Avenida de la Albufera i Madrid.

Jag hann aldrig tacka henne ordentligt för detta oerhörda inspirationsbrev. Men vi hann tack och lov med att prata ganska mycket spanska de sista åren.

Som spansklärare är det här brevet det närmaste jag kommer religion när det handlar om att känna motivation inför att fortsätta utveckla mitt spanska uttryck. Jag önskar att alla som lär sig ett nytt språk någon gång kommer över en liknande inspirationskälla.

Gracias por todo María Carretero Panades (19170912-20090121) y descanse en paz.

Annonser