Inspiration, del XXVII – Den morgonpigge

29 november, 2010

Förra veckan var jag med om ett trevligt inslag på den annars centrifugliknande tunnelbanefärden i tidig morgontimme.

Jag och käre Daniel sitter och försöker vakna till liv genom att ha en liten genomgång av dagen. Detta samtidigt som vi koncentrerar oss på att följsamt gunga med i (det gamla) tågets krängningar och ryck. De kör naturligtvis de gamla bullriga och skakiga tågen oftare när det blir lite kallare – spåren blir ju hala förstår ni och då fungerar inte riktigt de nya tågen som de ska.

Hursomhelst. I Liljeholmen kliver det på en man med sina två döttrar (utgår jag ifrån att det var), den ena (1-2 år) i barnvagnen och den andra (6-7 år) till fots. Här börjar det fina.

Vi sitter, halvt illamående av det gungande tåget, och försöker föra någon slags vettig konversation över gnisslande och raspande hjul mot räls. Men blir totalt brädade av deras dialog som inleds med dotterns ord:

– Pappa? Vad står det här? (Hon läser på varningsskylten ovanför dörrarna.)

Och sedan ljudar hon snyggt: – T-U-N-N-E-L-B-A-N-A. Tunn-el-ba-na. Tunnelbana!

– Vad duktig du är. Vad står det mer? (Dottern löser resten av chiffret. Pappan berömmer entusiastiskt.)

Redan nu har mitt språklärarhjärta, som ni säkert förstår, blivit lite varmare. Men det bästa återstår.

– Pappa, min fröken säger att jag är bra på att stava. Men hon sa att det finns något som heter stavelse? Vad är det?

Pappan slänger sig, beundransvärt nog, utan en sekunds tvekan in i en förklaring av hur man bildar stavelser.

– Jo, en stavelse berättar av hur många delar ett ord består av. Lyssna! STA-VEL-SE. (Tydlig och rytmisk röst illustrerar detta. Dotter ser inte helt övertygad ut. Han fortsätter då:) – Olika ord har olika många stavelser. Lyssna på tun-nel-ba-na, där har du fyra stavelser, hör du det? I varje stavelse måste det ingå en vokal, annars är det ingen stavelse…

Undertecknad smälter ju såklart och plötsligt känns inte tisdagsmorgonen lika grå längre. Jag tar av mig hatten för alla föräldrar som både KAN och ORKAR förklara sånt här i på morgonkvisten i Stockholms rusningstrafik.

Annonser